Ofattbart vacker stund

Halvligger i sängen medan mina underbara pojkar susandes ligger och sover tillsammans. Harry är sjuk och Viktor är mätt och nöjd. Tystnaden är inte total, antingen kommunen eller Kyrkan har börjat klippa gräs i närheten redan, men det är ändå en avkopplande stund vi har tillsammans.

Harry har krupit intill sin lillebror, huvudena snuddar vid varandra och jag vågar knappt röra mig ur fläcken, än mindre börja greja eller se på serie (trots att de båda faktiskt föll i dvala under ett TBBT-avsnitt). Nej, jag avvaktar istället. Ljudet på iPhonen är avstängt och jag sitter ganska bra, även om jag misstänker att min vänsterhand snart somnar. Jag kanske skulle göra den sällskap?