Extrajobb?

Jag älskar barn och att jag kommer få arbeta med barn gör mig lycklig! Men är jag redo NU?

För ett tag sedan hörde jag av mig till en god vän som har hand om kvällsbarnomsorgen här i kommunen. Ja, alltså, hon är ju inte förskolechef men hon är den enda som arbetar med kvällsbarnomsorgen. Jag sa till henne att jag var intresserad av kvällsjobb nu när det blev så att Viktor inte ammar. Det visade sig att jag i så fall kommer att få jobba ensam, vilket jag inte trodde (men borde förstått, med tanke på det låga antalet barn). Jag tänkte att jag skulle jobba tillsammans med henne, ifall det behövdes.

Sedan jag fick veta att det skulle bli ensamjobb så har jag blivit väldigt osäker. Vågar jag ta hand om andras barn ensam i helt nya lokaler? Min vän lugnar mig och säger att det inte är svårt alls, men jag känner mig ändå osäker. Jag är dessutom osäker på om jag gör rätt i att jobba under mitt sista år nånsin som mammaledig. En stor del av mig säger mig att jag borde ta vara på det här året, njuta av att stundtals till och med vara sysslolös.

Varför kom de här tankarna först nu? Jag är väldigt osäker, och osäkerheten kom som en blixt från klar himmel. Meningen är att jag ska dit nu ikväll och se hur det går till och funkar, men jag vaknade med frossa och huvudvärk så vi får se hur ser utvecklas under dagen...

Lite deppigt idag.