Sjuk & lycklig

Ligger i sängen och inväntar Harry som borde komma instudsandes när som helst nu. Jag har kunnat sova i cirka sex timmar inatt, skönt, men jag är fortfarande trött. Vi är nämligen sjuka här hemma förstår ni. Men idag ska vi ta oss ut, handla lite och andas lite (inte med näsan dock, där är det täppt!). Sen tänkte jag att vi skulle leka lite på gården om det går, Harry är så rastlös och jag har inte orkat aktivera honom. Vi har bråkat om nästan allt som går att bråka om och lite till... Men jag förstår att han blir ledsen på mig när jag bara sitter still och ser ut som en zombie.

Igår blev Viktor tre månader. Redan! Min lilla pojk. Det har gått rasande fort även om det på ett vis känns som att han varit här längre. Det har han ju på sätt och vis också, men då mera känd som Bebisen I Magen.

Jag är så lycklig över hur mitt liv till slut blev! Hur mina val formade mig och hur jag och Mikael tillsammans byggde upp den här underbara familjen. Jag ångrar inget, jag är så lycklig över resultatet av våra val och ansträngningar för att få livet vi önskade.

Kärlek!

Skinkstek!

Dagen har spenderats hos min plastfarmor Ulla och hennes man Allan. Dagens uppdrag åt mig var att lära mig att tillaga stek i gjutjärnsgryta (eller stekgryta om man så vill). Dagens uppdrag för Harry var att skära gurka, medan Allans, Mickes och Viktors uppdrag var att relaxa i soffan i väntan på krubb - som det sig bör med andra ord!

Steken blev verkligen kalasgod efter att ha göttat till sig i grytan tillsammans med äpple, lök, morot och andra härligheter! Efter den goda maten bjöds vi på fruktsallad, glass, kesella vanilj och kesella citrus, mums!

Jag är så ledsen att jag inte fotograferade allt det härliga, men det ska jag göra när jag tillagar det hemma på egen hand (efter inköp av ugnstermometer och gjutjärnsgryta!).

Mätta och belåtna går vi nu kvällen till mötes. Lite irriterade är vi dock då vi haft en övertrött son idag, men så är det ju ibland. Gonatt alla stackare som inte fick äta av dagens stek!

Efter solsken kommer regn

Då den här bloggen är tänkt som en glad sida som man mår bra av att läsa på så borde jag sluta skriva nu. Jag tar med detta inlägg en paus i bloggandet och återkommer när jag känner mer glädje och inspiration!

Ofattbart vacker stund

Halvligger i sängen medan mina underbara pojkar susandes ligger och sover tillsammans. Harry är sjuk och Viktor är mätt och nöjd. Tystnaden är inte total, antingen kommunen eller Kyrkan har börjat klippa gräs i närheten redan, men det är ändå en avkopplande stund vi har tillsammans.

Harry har krupit intill sin lillebror, huvudena snuddar vid varandra och jag vågar knappt röra mig ur fläcken, än mindre börja greja eller se på serie (trots att de båda faktiskt föll i dvala under ett TBBT-avsnitt). Nej, jag avvaktar istället. Ljudet på iPhonen är avstängt och jag sitter ganska bra, även om jag misstänker att min vänsterhand snart somnar. Jag kanske skulle göra den sällskap?

Slappardag

Idag vaknade jag upp klockan sju av att Storebror Harry kom insläntrandes i sovrummet. Han kröp ner under mitt täcke och då kände jag att han hade feber. Strax därpå märkte jag att han hostade och snorade. Så idag kör vi en slö- och slapparrepris på igår...

Vad jag ska hinna idag? Vika tvätt, tvätta, hänga tvätt. Umgås och leka så mycket vi nu orkar, gårdagens huvudvärk sitter i än idag. Viktor skriker en del dessutom, vilket inte direkt hjälper mot huvudvärken! Jag vet inte varför han gormar så, men är tveksam till att det är magont då han får sina droppar. Jag har en liten misstanke om att han börjar bli rastlös, att han vill mer än han kan och att det gör honom frustrerad att inte ha lärt sig ännu... För det känns mer som ilske/irritationsskrik än smärtevrål.

Jag skulle vilja skrika jag också. Nästa vecka åker Micke till Norge en hel vecka igen... Och Harry har börjat somna sent, Viktor sover mycket sällan när Harry ska nattas. Vi får hoppas att vi är friska då iallafall. Jag är ju inte SJUK nu, men slö.

Det blir spännande att se hur vi fixar detta tillsammans! :)

Extrajobb?

Jag älskar barn och att jag kommer få arbeta med barn gör mig lycklig! Men är jag redo NU?

För ett tag sedan hörde jag av mig till en god vän som har hand om kvällsbarnomsorgen här i kommunen. Ja, alltså, hon är ju inte förskolechef men hon är den enda som arbetar med kvällsbarnomsorgen. Jag sa till henne att jag var intresserad av kvällsjobb nu när det blev så att Viktor inte ammar. Det visade sig att jag i så fall kommer att få jobba ensam, vilket jag inte trodde (men borde förstått, med tanke på det låga antalet barn). Jag tänkte att jag skulle jobba tillsammans med henne, ifall det behövdes.

Sedan jag fick veta att det skulle bli ensamjobb så har jag blivit väldigt osäker. Vågar jag ta hand om andras barn ensam i helt nya lokaler? Min vän lugnar mig och säger att det inte är svårt alls, men jag känner mig ändå osäker. Jag är dessutom osäker på om jag gör rätt i att jobba under mitt sista år nånsin som mammaledig. En stor del av mig säger mig att jag borde ta vara på det här året, njuta av att stundtals till och med vara sysslolös.

Varför kom de här tankarna först nu? Jag är väldigt osäker, och osäkerheten kom som en blixt från klar himmel. Meningen är att jag ska dit nu ikväll och se hur det går till och funkar, men jag vaknade med frossa och huvudvärk så vi får se hur ser utvecklas under dagen...

Lite deppigt idag.

Både och

Det blev en härlig dag! Vi blev bjudna till familjen Ingemarsson på glass och frukt, det var väldigt trevligt och mycket gott! Lite onyttigt då, men så kan det gå... När vi gick därifrån gick vi in på ICA och växlade lite pengar, sedan till lekparken utanför ICA och lekte en stund. Som tur var hade vi två traktorer, två hinkar och två spadar med oss! Vi gungade en stund, Harry åkte lite rutschkana. Sedan gick vi hemåt, Harry ville inte åka i vagnen så han gick bredvid mig och var väldigt duktig. En liten diskussion hade vi, men efter att ha hotat med att han inte skulle få se på sin TV mer så kom han med mig...

När vi kom hem åt vi wrap och nu lagar jag mat. Fast JUST i detta nu bråkar jag med Harry som vägrar låta mig göra någonting som helst ensam under hela dagarna. Just nu ska han sitta PÅ mig när jag skriver detta, hänger på mig, klänger... Jag förstår inte? Synd att han alltid ska göra så efter en bra dag. Jag tycker att jag kan få tio minuter ensam...?

Happ, då var man irriterad igen då. Men detta är ju en blogg om mina glädjeämnen, så det ska vi inte prata för mycket om. ;) Nu fokuserar vi på första delen av det här blogginlägget tycker jag.